David Szalays roman ”Kött” har väckt debatt om hur män, kroppslighet och tystnad gestaltas i litteraturen. Boken följer István, en ungersk man som efter ett tonårsövergrepp migrerar till London och navigerar i superrikas värld. Szalay har valt en ordknapp stil där huvudpersonen främst säger ”okej” och ”visst”, vilket han säger handlar om språkets begränsningar och kroppens centrala roll i existensen.

Szalay menar att boken inte ska ses som en manlig berättelse, trots att den skildrar en mans liv i saklig ton. Han pekar på att litteraturen ofta fokuserar på känslor och tankar, medan han ville utgå från kroppen som grund. Det är också därför sexscenerna i boken är kyliga och utan metaforer – en avsiktlig form för att undvika det absurda eller sentimentala.

En central tematik i boken är hur slumpen formar livet. Szalay säger att han ser födelse, plats och föräldrar som avgörande faktorer som ingen kan kontrollera. Istváns handlingar – även moraliskt beundransvärda – ger honom inte belöningar, vilket boken använder för att ifrågasätta idén om fri vilja och rättvisa. Debatten kring boken fortsätter att röra frågor om maskulinitet, men Szalay själv betonar att slumpen är kärnan.